Jag är ägare av båda sorterna och i mina ögon har de precis samma värde och jag älskar dem precis lika mycket.

Men om jag ska vara ärlig säger jag renrasigt framför blandras även om båda är hundar så finner jag renrasigt intressantare av flera olika anledningar.

 

Efter mycket Sherlock Holmes "lekar" för att hitta information om Sheila känner jag bara nej till blandras avel, Sheila kommer från ett ställe där de endast föder upp valpar för pengar och skiter i hur deras avelshundars hälsa är eller har någon plan över vad de vill få fram mellan dessa två avelsdjur förutom söta valpar.

Vi får inte glömma att Sheila räddades från avlivning och vi köpte henne som omplacering vid 8v, alltså lämnade hon sin mamma samt syskon för tidigt.

Inte bara det att jag har fått kämpa om att få fram information om hennes bakgrund så har hon ärftliga "defekter" enligt veterinär, att hennes diskbråck antagligen kommer från dålig avel än ansträngade träning, även om hundar ska kunna tåla vissa saker när det kommer till arbetande av kropp.

 

Med en renrasig hund från en kennel kan du enkelt kolla upp hundens bakgrund och dens släktingar längre bak i ledet, många av avelshundarna är hälsotestade sedan flera generationer tillbaka vilket en vanlig "Svensson" oftast kan kolla upp.

Du vet på ett ungifär vad din hund kommer ha för slags egenskaper och du vet vad den är avlad för, det hjälper en hel del att man vet vad man har i andra sidan av snöret. Och ja, jag vet att hundar är idivider men oftast har varje ras egenskaper som kopplas till just den rasen.

 

När vi kommer till sjukdomar och HD är du förberdd, hos din ras kanske det är vanligt med HD men du kan försöka undvika en hund med dåliga höfter via en bra kennel som har sunda och hälsotestade avelshundar.

 

En kennel måste följa många regler och om den inte följer reglerna kan kennel få t.ex. avelsförbud. Jag är medveten om att det finns många oseriösa renrasiga kennlar men det finns många seriösa kennlar som brinner för sin hundras och är noga vad de vill med sin avel, i många fall är aveln hos en kennel inget man tjänar på utan man vill oftast att man för generna vidare.

I alla fall vad jag tror, jag är ingen uppfödare men om jag var hade jag inte gjort det för pegnarna utan för att få fram en annan generation av en spännande kombination.

 

Jag vill tävla och träna och då känns renrasigt rätt, jag vet på ett ungefär vad för slags egenskaper min hund kommer ha vilket underlättar kanske min träning.

Jag har information om hundens släktningar och jag har kontakt med uppfödare hela livet. Jag kanske blir intresserad av avel, ja då vill jag satsa på renrasigt = föra bra föräldrarsdjurs gener vidare till nästa generation.

 

Om jag hade velat ha bara en trevlig sällskapshund hade jag kunnat ta en omplacering, då hade ras inte haft större betydelse.

Jag stödjer inte blandrasavel i sig tack vare Sheilas bakgrund och jag vet att hon inte är den enda hunden här som endast är född för pengarnas skull, sådan avel vill jag inte sponsra.

 

Blandraser har precis samma värde som renrasiga hundar men det är inte mitt första val idag, jag älskar min blandras och jag skulle aldrig sluta älska henne mindre. Hund som hund men sedan finns det andra pusselbitar som också ska passa in.